kanske inte bästa dagen

Förmodligen en ganska traumatisk dag för våra två småkattor. Veterinärbesök inplanerat och utfört.
Dagen var kommen för kastrering med flera åtgärder av både Piff och Puff. 

Väl hemma igen, och när benen bar och balansen något så när höll, tog sig Piff upp i fönstret och placerade sig på kartongen till den nya ridhjälmen. Här uppe kände hon sig visst säker. 

Puff tyckte det var lika bra att sova i kattlådan. Man vet ju aldrig när behoven tränger på. Efter att det misslyckats lite i kattburen på väg hem från veterinären är det lika bra att ta det säkra före det osäkra. Vem vill lukta av sitt eget kiss.

Nä, kattlådan blir nog bra till i morgon.

Det började med att husse tappade mig. Jodå, han tappade ur mig från kattburen när vi var på väg in till veterinären. Där mitt på gatan i en främmande stad satt jag och vill springa min väg men visste liksom inte riktigt vart. Så försent, husse fick tag i mig och jag var åter fångad och kastreringen verkade bli ett faktum

Inte nog med kastrering, det skulle naturligtvis jävlas lite också. Endast en testikel fanns på plats så eventuellt ska proceduren göras om när/om den andre kommer ner.

Så var det öronen, nu är öronen blågröna efter färg som stämplats in för att vi ska kännas igen och kunna identifieras.

Så var det spruta igen, det skulle vaccineras också.
Som om detta nu inte räckte skulle det till ännu en spruta för något annat örongojs som fanns och som inte skulle finnas.

Till detta kommer en outsäglig hunger. Inget att äta sen igår kväll. Eftersom vi var så omtöcknade och ostabila bedömde husse och matte att maten får vänta till i morgon bitti. Hoppas nu att det blir TIDIGT. Vi är båda vrålhungriga! 

Fast kanske mest trötta.

God natt. Vi hörs i morgon.