onda ögat

Nåja, så farligt det kanske inte var men att det är ett öga kan vi väl vara helt överens om och att det gjorde ont kan jag garantera.

Fyra minuter över åtta stod jag och mannen och fullkomligt bankade på dörren till vårdcentralen i morse. Detta efter att jag vaknat halv fem av att det kändes som jag hade något smuts i ögat. Klev upp, tvättade och sköljde ögat efter alla konstens regler men inget hjälpte. 

En mycket obehaglig irritation och smärta. Mannen kallades upp för att också han bidra med någon form av insats. Ögat tvättades och sköljdes på nytt, inget syntes men smärtan var den samme.

Strax innan åtta beslöt vi oss ( jag beslöt) för att i stället för att ringa VC körde vi dit in.

Den snälla mottagningssköterskan tyckte jag skulle åka hem och ringa sköterskorna klockan nio för att få en tid????
Jag kunde knappt öppna ögat av smärta....hur tänkte hon nu?
Hon gick dock iväg och frågade en sköterska till om råd och denna lovade att ta en titt på mitt onda öga. Det gjorde hon också efter mindre än tre minuter. Efter en snabb titt beslöt hon att jag nog borde träffa en ögondoktor, som kom efter mindre än två minuter. 

Det konstiga var nu bara att nu, just nu, tyckte jag mig känna att smärtan släppte och gav med sig.

Doktorn ville ändå noga kolla ögat och färga in det samma för att kunna utesluta allvarlig skada på hornhinnan, så gjorde han.

Lite skrapmärken och rodnad var nu vad som fanns kvar av det onda ögat.

Nu när jag var smärtfri kunde mannen köra iväg mig till ett väntande möte ( start klockan nio).

Nu mår jag bra i ögat, lite öm och det spänner lite men smärtan är borta och det kan jag lova att jag är SÅ tacksam över. Tårarna rinner ännu och det känns som hela jag är infärgad.

TACK personalen på VC för ett snabbt omhändertagande!