För ganska länge sedan (2012) hittade vi två små kattungar på loftet över stallet. Två skygga kattungar som sprang och gömda sig så snart något ljud hördes från stallet.
Mannen smög upp flera gånger per dag med mat, vatten och en liten pratstund, även om han sällan såg en skymt av de små liven så visste vi ju att de fanns där. Mamman var en vildkatt som funnits med i huset redan när vi flyttade in. Självklart fick hon stanna kvar, både med mat och husrum. Nu bar det sig visst inte bättre än familjen utökats med minst två kattungar.
Det är länge sen nu och så småningom lyckades vi få kontakt med katterna och så staplade de ner och vågade vara allt närmre oss. Kvar blev dock endast en av ungarna. Hanen. Idag ser han ut så här. Killen som heter Brutus tar över mer och mer. Mycket är nu på hans villkor.
Ut går han endast korta stunder och då inte allt för långt från dörren. Observant på allt som händer.
Äta och sova är vad livet går ut på om man är en katt. Hallgolvet på övervåningen oftast fullt med utspillda kattpellets, blöta pölar när han "råkat" välta ut lite vatten från vattenskålen, katthår och avtryck från smutsiga katt tassar är vardagsmat hos oss men vi älskar så klart både Brutus och våra andra tre kattor. Dock blandar sig inte Brutus så gärna med övriga katter. Han känner sig lite för fin. Bara han ska sova i husses säng är det är natt. Annars blir det bråk och det har visst alla acepterat.
Puss på dig, kattskrälle........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar