Den Iris jag tänker på idag har omedvetet betytt mycket för mig. Hon väckte mitt intresse för aktivt arbete med hund. Både lydnad, bruks och utställning. Hon var grunden till min uppfödning av schäfer. Av henne lärde jag mig massor som jag i min relation till hundar haft så mycket hjälp och glädje av.
Hon hade alltid så nära till skratt. Alltid va kaffehurran på när man kom förbi. Kom förbi gjorde vi ofta. Här trivdes vi. Så många tävlingar och utställningar vi åkt på tillsammans.
Om 1 månad är det hela 19 år sen hon lämnade detta jordeliv. Trots att vi inte är släkt eller på annat sätt nära anhöriga så saknar jag henne en hel del.
Här är hon....hunden som kom att betyda så mycket för min verksamhet.
Bilden är från tidigt 70 tal, så några år har ju passerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar