Visst minns vi Ingalill. Katten som var överallt och ingenstans. Här på bilden har hon tagit sigg upp bland vindruvsrankorna i uterummet. Ännu inga vinddruvor så än fick hon plats.
Men hon kunde lika gärna va i något träd
Här uppe kunde hon sitta långa stunder och spana. Hon var en mästare på att klättra.
Nu har vi inte henne kvar men naturligtvis minns vi henne.
Idag har lastningen av den lilla nya danska hästen gått bra, över förväntan faktiskt. Både hemma och på Jägersro. Nu ska det nog fungera.
Känns skönt att nu kunna lägga upp benen på soffan och huvudet på kudden och bara slappa. Det är jag bra på.
I morgon kanske jag är här på bloggen igen. Till dess. Ha de fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar