Visst ser han snäll och beskedlig ut där han ligger i fåtöljen och vaktar dockan. Jag kan lova att skenet bedrar. Opålitlig, aggressiv, ombytlig och tvärilsk är nog mer rätt att beskriva honom. Många är de som inte uppskattade denna lilla hittekatt som flytta in till oss istället för att bo kvar hos grannen. Tror inte grannen misstyckte.
Visst ville han gärna sova med oss i familjen men det var helt på hans villkor. Här är det husse som vilar middag med Kjell (katten hette så) men det är nog lite som att sova med fienden.
De flesta gånger gick det bra men bett i både haka, kind och händer vittnar ännu synliga märken om. Martin har visst tre ännu synliga bettmärken i benet efter att Martin försökte ta sig upp (eller ner) för trappan till övervåningen.
Vår mäklare fick be om hjälp för att ta sig upp. Den katten släppte ingen jävel över bron så att säga. Bra vaktekatt det där.
Nåja nu finns inte kjell med oss längre men minnet finns och kommer troligen aldrig att blekna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar