Jag tror jag håller på att bli deprimerad.
Grått, kallt och en bitande snålblåst. Hur ska man kunna känna sig glad. Jo, det är klart man kan och det bör man faktiskt också för det finns såå mycket att glädjas åt varje dag. Bara att vakna och kunna stiga ur sängen är värt allt. Men nu är ju människan sådan att det ska gnällas lite. Då gör jag de´, gnäller lite alltså.
Grått, kallt och en bitande snålblåst. Hur ska man kunna känna sig glad. Jo, det är klart man kan och det bör man faktiskt också för det finns såå mycket att glädjas åt varje dag. Bara att vakna och kunna stiga ur sängen är värt allt. Men nu är ju människan sådan att det ska gnällas lite. Då gör jag de´, gnäller lite alltså.
Jo det var det där med fåglar. Fåglar brukar ju tidigt ge föraning om vårens ankomst. Jag gick ut idag, tog med kameran och hoppades finna dessa vårens budbärare. Jag sökte och letade men ingen stans stod dessa att finna. De enda fåglar som fanns inom hör och synhåll var våra ägandes höns. (tupparna satt kvar på pinnarna i huset och småkuttrade). Nu har vi inte så många hönsfåglar, inalles fyra hönor och två tuppar. En ynka höna (fröken Löfstrand) vågade sig ut i grådiset idag. Hon spatserade runt och kluckade sitt missnöje.
Så var det ju det där med det oranga kuvertet!
Jag har fått möjlighet att höja min levnadsstandard. Inte mycket men något...
Inalles blev höjningen 89 kronor. Jo, det är sant 89 svenska kronor kommer jag år 2018 att ha möjlighet
att spendera på något extravagant. Varje månad!!
Känns nästan som ett hån!!
Vart har den svenska välfärden för pensionärer tagit vägen??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar