Det fick bli en något magrare beteshage för Doris.
Mat är bra men i rätt avvägda mängder. För mycket mat kan dessutom vara direkt livshotande för en så här liten rund dam som Doris.
Nu är ju inte allt mat, det döljer sig också en liten fölunge där inne i den runda magen.
Nu är ju inte allt mat, det döljer sig också en liten fölunge där inne i den runda magen.
Idag hade Julias fötter nått marken om hon skulle rida Doris.
Rebecca ser aningen skeptisk ut och är det nog än idag.
Om Doris kan man säga mycket....men inte att hon var lätthanterad och foglig. Ville inte Doris, ja se då blev det inget. I hagen bestämde givetvis Doris redan från första dagen hon kom till oss. Då fick fullblodsstona med eller utan föl flytta på sig om Doris ville beta just där.
En av de bästa egenskaperna Doris hade som vi verkligen hade nytta av var hennes inställning till hästtransporter. Lastnig av unga, oerfarna eller rädda gick som en dans när Doris var med. Hon visade vägen och följde gärna med en tur också. Rädd var hon inte. Tänk ibland längtar jag efter att ha en shettis, men då kommer jag ihåg hur svårt det var att inhägna åt Doris. Inga staket och ingen el höll henne inne om hon ville byta hage.
Nä, jag nöjer mig med mina fina minnen av en fin shettis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar