ingen ko på isen, så länge rumpan är på land:
är ett gammalt ordspråk som jag hörde ganska mycket i mitt föräldrahem under min uppväxt. Det syfftar till att så länge det finns hopp eller en möjlighet så länge är det ingen fara. Detta ordspråk passar mig ganska bra nu när dörren bokstavligen står för dörren och mina förberedelser är i det närmaste med noll ( jämfört med tidigare år) Tröstar mig med att det kommer säkert gå bra ändå.
Idag vart mannen och jag in till stan för att handla lite julpynt på rea. Inget sådant fann vi som passad oss. Det blev ett stycke fläsk att koka in!! och en liten påse lakritsgodis till mannen och så två marshaller!!! Jo det var allt, nästan allt. När vi steg in på ICA fanns det möjligt att vaccineras där och den chansen tog vi. Både mannen och jag är nu influensavaccinerade trots att vi tänkt avstå detta år. Hmm, inget blir visst som planerat.
Så har jag suttit dryga 45 minuter i telefon med Telenor och fösökt reda ut vart återbetalning av en faktura tagit vägen. Detta visade sig inte tilhöra några av vardagens lättaste uppgifter. Trots två samtal per dag under tisdag, onsdag och idag samt inskickat styrelseprotokoll som visar att jag verkligen är behörig dessa uppgifter gick det ändå inte att fixa. Inte lätt att va kund må jag säga.
Kanske det ordnar sig, kanske inte.
Vi ses kanske i morgon här på bloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar