Att ensam kliva ut i en ny stor hage på en ny plats kan te sig lite skrämmande. Då är det tryggt att ha med sig en orädd ledare även om densamme råkar vara en människa.
Men vad är det som syns där borta? Fåglar?
När stallkompisen kommer ut känns allt mycket roligare och att springa kapp i frihet överträffar allt.
Med spetsade öron, sida vid sida utforskas hagen bit för bit.
Cross har ju varit här förr (är född här) så hon känner väl till området.
Även den trevligaste lek har ett slut. Skönt att bara kunna stå och njuta av friheten och mumsa lite på det daggvåta gräset.
Här kommer vi att trivas tillsammans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar