Skuttade upp 3.33 i morse, eller natt om man hellre vill. Inte för att jag var tvungen, nä för att jag bara vaknade så där klarvaken att det inte var lönt att ens tänka tanken att kunnna somna om.
Skuttade var väl kanske ett allt för hurtigt ord. Benen och föresten hela kropen kändes tung som bly men sömnen ville ändå inte infinna sig.
Vad gör man då när mannen ligger kvar i sin halva av sängen och snusar gott. Ja man vill ju inte störa så det blir till att smyga ner för trapporna, inga lampor tända och så ta sin tillflykt längst bort i huset, till TV hörnet. Upp i soffan, under filten och så slå på TV:n.
Vad som utspelades där har jag visst glömt men jag var inte vaken särskilt länge innan ögonen slöts och sömnen infann sig. Nu är det ju så att soffan är tresitsig, jag är kanske inte så lång men alls ingen dvärg så att kura ihop sig i den soffan är inte så lätt trots att fötterna naturligtvis måste vara utanför. Hur som helst så somnade jag, precis som jag brukar i soffan, framför TV:n. Men att vakna var om än mer plågsamt. Kände mig som jag sovit i en fingerborg. Kroppen helt igenskrynklad och det krävdes stor vilja att få benen att röra på sig. Behöver jag förklara att jag vaknade med smärtande leder, huvudvärk och en trötthet som inte går att beskriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar