Ja, inte bara min dag förstås. Mannens dag också och så förstås alla pensionärers dag.
Nu vet jag inte riktigt vad det betyder. Det är klart man kanske kan ställa sig frågan hur det är att va just pensionär. Hur har alla våra pensionärer det? Hur är det att leva som fattigpensionär i dagens Sverige?
Nu har jag turen och förmånen av att få leva ihop med en man som har hyffsad pension så vi klarar oss. Men jag kan inte låta bli att fundera över tillvaror för så många ensamstående med minimal pension. Det är väl här kvinnofällan syns. Jag ser det på nära håll eftersom jag är ordförande i en pensionärsförening. Att det finns stora skillnader är tydligt.
Att varje dag är en lördag eller semester för en pensionär håller jag inte med om. Livet stannar ju inte upp bara för att man blivit pensionär. Att va pensionär betyder inte att man måste ha fyllt 65 år. Pensionär kan man va om man är 20 år men dock är det ålderspensionärer vi fokuserar på.
Jag tycker inte att pensionen håller jämna mått med alla kostnader och utgifter i samhället. Pensionen ska följa löneutvecklingen. Ekonomisk trygghet i ålderdomen minskas ständigt.
En värdig ålderdom är vad vi förväntade oss och hoppades på. Men är det så??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar