att se framåt i backspegeln

När jag sitter här på min kammare och försöker få till några rader slås jag av en tanke. En ganska hemsk tanke.

Jag sitter här och skriver medans vinden ruskar om i trädgården utanför.
Vintergäck och snödroppar är redan ett minne blott. 

Hann jag med att se dem, njuta av dem? En och annan gullviva syns ännu på några undanskymda ställen i vår trädgård. 

Magnolian, denna vackra majestätiska blomma, har redan tappat en mängd blomknoppar trots att de ännu inte slagit ut.

Men, tulpanerna dessa mina älsklingsblommor står ännu i knopp och bara väntar på att slå ut och sprida sin skönhet. Hoppas nu bara jag inte kommer missa detta. 

Ute på fältet har rapsen redan påbörjat sin blomning!!! Jag får panik!

Varför kan inte våren ta det lite lugnt. Våren är enligt mig den mest underbara årstiden. Varför är den så förgänglig. 

Jag vill ha mycket längre vår.  Tyvärr är det ju så att jag, eller någon annan, inte får välja eller bestämma.   Kanske det trots allt är det bästa.

Så här såg rapsfältet ut härom dagen. Nu går det undan värre.