Fast är den den så vanlig?
Det är tidig morgon. Ljuset sipprar in under vår rullgardin som inte är helt neddragen. En liten springa gör det möjligt för det tidiga morgonljuset att ta sig in vårt sovrum och påminna oss om att en ny dag är här.
Jag är på väg ut. Ut med hundarna som alltid är morronpigga och struntar i vad väder som finns på andra sidan ytterdörren.
Jag har ingen brådska. Jag njuter verkligen av den ledighet jag numera har.
Tiden är nu min.
Jag stannar upp i trappen på väg ner, är det regn jag hör eller är det bara vinden som leker med några grenar mot vårt fönster.
Jag känner att jag mår bra. Jag trivs. Jag är glad att jag har så bra som jag verkligen har. Vad mer kunde jag önska. Inte mycket.
Det är min familj, mina nära och kära som skänker mig denna lycka idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar