Mina ben ligger slappt vilande på en pall och med stolens ryggstöd sänkt, nästan till liggande.
Jag tittar ut över vår trädgårdstäppa. Det är en liten täppa så det finns inte allt för mycket att vila ögonen på.
Regnet smattrar mot taket och rinner som tårar längs de stora fönstren.
Våra egna buskar buskar och kommunens träd utanför vajar för vinden som just nu är ganska kraftig.
På en trädgren sitter en skata och håller balansen. Kanske har den tagit skydd mot regn och rusk. Jag vet inte om det är så, bara en tanke.
Vårt parasoll har inte lyckats stå upp för stormen. Ligger rak långt på gräset och ser ut som det gett upp.
På trädecket står sommarblommorna i tapper givakt i sina krukor. Väntar säkert på sol och värme.
Inne i uterummet är det tyst och stilla, endast ett svagt ljud hörs från vår partycooler, som är till så stor glädje under varma sommardagar. Idag behöver man inte någon kall törstsläckare.
På det mitt lilla bord här bredvid min stol och pall ligger just nu boken som jag läser " Inspärrad" av Tersea Coooper.
En vacker pelargon i en vacker kruka på sommarduken bryder bordet. Glasögon, solgalsögon och keps får också plats här.
På "stora bordet" ligger pusslet i sin pusselmatta. Alltid på plats. Att pussla är för mig en lisa för själen.
På en lång rad framför altandörren står sju par "foppatofflor", redo att ta emot några fötter.
På avstånd kan jag höra en hund som skäller, en bildörr slår igen och någon pratar lågmält.
Jag trivs här. Även om jag velat lite mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar