möte med en åsna

Jag har väl inte så stor erfarenhet av åsnor (från djurriket), än mindre har jag varit i kontakt med åsneföl och aldrig har jag träffat något vitt åsneföl, men igår fick jag och mannen göra denna bekantskap.

En helt bedårande åsneunge med vit silkeslen päls och krulligt hår mellan de stora välformade öronen. Ursmå, tunna smala ben som avslutades med de minsta hovar jag någonsin sett. Behöver jag säga att både jag och mannen blev förälskade. Ja, inte så förälskade att vi ville ha, men vi återkommer gärna och följer den lillas uppväxt mot en stor åsna (förlåt uttrycket)

Mamma åsna fokuserade helt på att tugga i sig av resterande betesgräs. Jag tror att åsnor har förmågan att plocka till sig det minsta lilla som är ätbart.

Så nära staketet som möjligt....det är visst där det bästa gräset finns,,,,, Är man bara 1 månad gammal så vet man inte utan måste utforska världen.

Mamma åsna håller full koll på både oss och sin unge, precis som det ska va både i djurvärlden och bland oss människor.

Är man en liten vit åsneunge är man naturligtvis nyfiken. Hunden i famnen verkar intressant. Undrar bara vad hunden tycker.

Så var det ju det här med mannen och djur. Alla djur kommer till honom, alla djur dras liksom dit av någon anledning. Åsnefölet inget undantag. De skulle säkert kunna bli vänner för evigt.

Glädjen och uppskattningen var ömsesidig. De båda uppskattade verkligen varandra.

Lite längre bort, i en annan hage fanns ännu en åsna. Denna fick gå bland ett gäng hästar, och det var visst inget bekymmer med den saken. Undrar om denna åsna hellre skulle vilja va med de andra åsnorna....

Det var en trevlig eftermiddag och vi tackar Lena och personal för att vi fick komma och blev visade runt bland de härliga djuren.