Kompisar till oss och kompisar till varandra.
De här två hundarna som vi har förmånen att få ha i vårt hem är guld värda. Inte en dag den andra lik och aldrig trist. När vi inte är hemma är de ett stort stöd och sällskap åt varandra. Frank är ju inte så värst modig, så Charley som inte räds så mycket mer än mörker och trappor har lärt den här ungerska vallhunden så mycket som är viktigt att känna till i hundvärlden. De kanske är lite bortskämda men vad
gör väl det så länge de inte mår dåligt av de godsaker och kanske en och annan onyttighet de får av oss.
De är väldigt olika, nu menar jag inte bara till utseende för det kan ju ingen missa. Nä jag menar mentalt och socialt. Frank är försiktig och lite misstänksam. Han är ett attans energiknippe som inte är still mången sekund när han är ute. Cykelmotion och långa promenader är uppskattat.
Charley är mer den lite lugna och sävliga typen som gärna föredrar en lugn stund på filten istället för motion. Nu är han ju betydligt äldre så jämförelsen är väl inte riktigt rättvis.
Frank vill gärna ha alla leksaker och ben själv, helst inte unna Charley något. Charley som är lite för snäll låter honom ofta ta det han vill ha och gömma i sin korg. Men ett är säkert, har Charley bestämt sej för att behålla något då är det inte lönt att Frank försöker då blir Charley väldigt tydlig.
Idag har de ätit på vars ett märgben och nu ligger de skönt och vilar inna det blir dags för en promenad.
Så här söt var Frank några dagar innan vi hämtade honom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar