Två av våra ungtuppar kom visst inte riktigt överens i morse.
När jag tittade ut genom fönstret stod de där, kam mot kam, näbb mot näbb. Fjädrarna rök när de våldsamt kastade sig mot varandra. Båda med utspärrad halsman.
Så kom en tredje tupp som visst inte ville medla utan snarare delta i bataljen. Men, efter bara en kort stund hoppade han på raska fötter därifrån. Visst ett otrevligt gäng han hamnat bland. Ingen förståelse alls för lite sällskap i leken.
Den mindre av antagonisterna fick ett stadigt tag om fiendens kam och vägrade släppa. Såg ett tag ganska otäckt ut (har sett efteråt att det blev ett rejält hugg som utdelats).
Striden gick vidare in mot och in i hönshuset och där försvann min möjlighet att följa kampen.
Nu kanske ni tycker att jag är en hjärtlös person som inte ger mig ut och skiljer slagskämparna åt. Kan så vara...men det är lite av naturens gång med att visa muskler för att imponera på det täcka könet.
Jag kan meddela att jag en stund senare såg båda tupparna med vars en höna, fridfullt promenera på gårdsplanen för att leta efter godsaker.
Men men...om blickar kunnat döda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar