Vi har ju inte alltid haft fullblod och galoppörer. Det fanns en tid då vi bland annat hade travare. Också en rolig tid med så underbart snälla hästar. Oftast lugna, trygga och förståndiga. Med dessa reste vi båt över till grannlandet Danmark och tävlade.
Inte var vi oroliga för båtturen och den tid som hästarna stod ensamma i sina släp på båten. Här var det inte tillåtet att vistas så det var väl bara att gilla läget.
Idag, med våra fullblod skulle jag inte göra en sådan resa.
Jag lovar.
En av våra hästar hette Carmencita Dream (bild) och var väl inte ens den tidens stjärna. Om jag nu ska va riktigt ärlig så var hon inte bra. Tränade gjorde hon bra och fullt godkänt men när det kom till tävling svalnade hennes intresse betänkligt.
Kändes nog lite som allt då gick baklänges.
Nä, hon fick sluta att kuta runt på våra tävlingsbanor och i stället göra, ja, nästan ingenting. Det gillade hon.
Hon var genomsnäll med ett härligt temperament som gjorde att hon var lätt att handskas med för de flesta. Såg bra ut och anpassade sig fint i flocken.
Minns henne med ett leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar