Det har nu gått två år sedan vi skildes från vår fina häst Daddy. Han köptes för att va ett stöd åt vår svårt skadade fölunge som tvingats leva utan sin mamma (pga de skador han hade). Så bra han skötte sin uppgift, han fostrade och uppfostrade och lärde den lille hur det ska fungera i en hästflock.
För två år sedan, när den "lille" börjat sin utbildning och träning fanns inte längre behovet av Daddys tjänster. Dessutom stod han nu ensam på gården. Vi tog då beslutet att han skulle få återvända dit vi en gång köpt honom från.
Den 24 mars 2018 gick transporten tillbaka till hans gamla hem.
Jag hoppas, tror och vet att killen nu är lika älskad och behövd som han var hos oss.
Vi kommer alltid minnas honom och alltid vara tacksamma över hans insats.
Daddy var också en fin ridkompis åt bland andra Elin som här tar en barbackatur i hagen bredvid "lillen" som ju också måste lära sig va ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar