Ibland poppar minnet av något "gammalt" husdjur upp i mitt huvud. Så var det med denna hund.
På bilden två av våra schäfrar, Daizy och Arro. Daizy i förgrunden.
Dessa båda var så lika men ändå så olika. Daizy var skarp och vaken, näst intill aningen aggressiv. Arro var vänligheten själv. Ville alltid va till lags. Läraktig och vänlig mot allt och alla. Älskade livet.
Daizy älskade mest sig själv, var inte överförtjust i andra hundar och avskydde kattor.
Med Daizy fick man alltid va på sin vakt.
Med tiden fick dessa två en ljuvlig kull valpar, som om jag minns rätt växte upp till trevliga individer och goda familjehundar.
Det är länge sen nu, men minnet dyker upp då och då.
Vi får se vad som dyker upp i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar