typisk höstmorgon

Mitt i veckan. 

Ja, som jag tidigare sagt rusar tiden fram. Dagar går, veckor går, månader och år går. Snart står vi vid vägs ende. Ibland vill jag bara stoppa tiden.  Nä, nu ska jag inte bli sorgslig och melankolisk. Fram med ett positivt tänkande och glädje över varje dag som bjuds

Det var mulet och minst sagt mörkt i morse när jag tog min tidiga promenad. Klockan hade just passerat halv åtta men det kändes som mitt i natten.

Här på min vandring stod en ensam parkbänk i skenet från en gatlykta. 

Ganska inbjudande, men aningen svalt denna blåsiga morgon. Det är något visst med parkbänkar.

När jag tittar ut genom vårt fönster ser jag bara grått och dis.

Det krävs nu att ta fram det roligaste jag kan hitta på. Vad nu det kan vara. Kanske blir det en eller annan pusselbit att placera eller kanske borde jag baka något. Nä förresten, jag gillar INTE att baka. Det blir nog som det brukar. TV-soffan och något gott att snaska på. Vem blir inte på gott humör av lite snacks.

Mannen ska iväg och träna häst så jag kan roa mig fritt.
Tänk, det där med hästar har jag nästan helt kommit från. Jag som varit en sådan där hästtjej i hela mitt liv. Levt och lärt tillsammans med häst. Nu har det sinat.

Det finns några favoritmatställen som jag och några tantkompisar gärna besöker. Nu i morse såg jag till min förvåning att ett av dem stängt för säsongen. Trodde inte de bara var säsongsöppna. Tur vi hann vara där förra veckan.

Ingen fara så, vi har fler favvoställen.

Om ni går ut idag ta med er regnkläder, de kan behövas.

Själv stannar jag inne resen av dagn. Behöver nog vila.