ny bekantskap

Ännu en häst importerad från Danmark. Never Can Tell, eller Tellma som vi idag tyckte hon kunde heta, har nu fått en egen hage vilket hon inte är van vid sen tidigare. Gräshage dessutom. Hon måste va lycklig nu. Både hon och Martin ser lyckliga ut på bilden. Måtte den minen bestå.

Om man är en tävlingshäst räcker det inte att se glad, lycklig och vacker ut. Man måste kunna prestera också. För att det ska möjligt är det av största vikt att hela hästkroppen mår bra. Här är det mannen som ser till att inget obehörigt fastnat under hovarna.

Denna lördag med skiftande väder ska vi grilla, troligtvis, årets sista korvar. Sen blir det lite kortspel som jag helst ska vinna. Jag ska i vart fall göra mitt bästa.

På spisen står en stor gryta med ärtsoppa. Det blir inte till idag men i morgon blir det serverat en tallrik. Resten får väl hamna i frysen, hur det nu ska gå till.

Solen värmer i nacken på mig när jag sitter här och slänger ner några bokstäver som ska bilda ord och bli till några rader i bloggen. Jag vill ut. Jag vill andas in den friska luften!
Luft ja! 78% kväve, 21% syre och små mängder av gaser som bland annat argon och koldioxid. Luften finns där runt om kring oss hela tiden och även i oss. Ingen luft, inget liv.

Nä, nu blir det inte mer klotter idag. Fin lördag på er.