att längta efter stubbåker

Just nu är det en sådan tid på året som jag gillar.
Den tiden då jag var en aktiv ryttare var det underbart när skörden var igång och det lämnades stubbåker att låta hästen sträcka ut över. Det var fartens tjusning både för ryttare och häst. 
Numera är mina aktiviteter lite mindre fartfyllda. Inte mindre roliga och njutbara men farten har jag lämnat.
Nu är det lek och spring med hundarna som gäller. Tänk jag tror att hundarna gillar det lika mycket som jag.
Charley är inte så aktiv längre men hela tiden springer han med viftande svans.  Han ser faktiskt lycklig ut, trots att han som säkerhetsåtgärd måste vara i långlina.
Frank sträcker ut och drar iväg nästan utom synhåll innan han snabbt vänder och söker upp oss bara för att igen bege sig iväg.
Detta är underbara kvällar.
Trötta och nöjda går vi sen hemåt och hundarna sover så skönt utsträckta över hela köksgolvet. Endast prasslet från hundgodis-påsen får dom att kliva upp.