Mars..... du måste lämna oss nu

Mars månad har väl inte varit en av de bästa månaderna att minnas. Nu är den dock över och vi ser fram emot en ny frisk och härlig månad.
Mars slutar med frost och lite snö på sina ställen. Så vill vi inte ha det, vi vill ha VÅR.

Det är också idag 5 år sen jag fick hämta ut mannen från sjukhuset efter en bye pass operation. Tiden går fort men vi minns det allt för väl.

 Men idag är idag och denna soliga vårdag har både mannen och jag trotsat utegångsvädjan och tillsammans både handlat och sen varit iväg i stallet och gjort hästarnas manar vårfina.
Härlig fika stod framdukad när vi kom. Sånt gillas.

Nu blir det en stund i uterummet med de sista sidorna i min bok. Får nog snart skaffa lite nya böcker, ganska mysigt med en läs-stund.
Ha det fint i vårsolen.

stort grattis.......

Idag är det ingen vanlig dag. Det är Rebeccas födelsedag.

Tyvärr kommer vi inte att gratta henne personligt idag, utan kommer vänta med att träffas till sammhället på något sätt börjar normaliseras igen.

Vi tänker på henne hela dagen och hoppas att hon får en helt magisk födelsedag. Vi önskar dig allt gott.

Massor av kramar från oss.

historia

- Jo chefen, skulle jag kunna få ledigt i morgon? Min fru ska ha vårstädning.
- Absolut inte!
- Tack, jag visste jag kunde lita på chefen

det är dags nu

Sista söndagen i Mars.
Vi ställer om klockan och förbereder oss för sommar(tid). Vi blir lurade på en morgontimma men i gengäld får vi en extra timma med ljus på kvällen. För min del funkar det bra med "året om tid"

Men vad hände???- sommartid? Då kom snön.
Tittade ut i morse och fick nästan en chock. Chock och chock förresten, man är ju numera van vid det mesta, men snö......idag på sommartidsdagen.?!

Visst hörde jag att det skulle bli lite sämre väder men INTE snö. Igår fotograferade jag vårblommor, idag snö. Omväxling!
Penseerna frusna i sin lådor och krukor, men de klarar sig nog. I annat fall får jag väl köpa hem nya.

Här satt jag igår och lapade lite sol, idag tror jag att jag avstår. Det blir inomhus aktiviteter idag.

De svarta rubriker i allt fetare stil som dagligen syns på i massmedia lämnar vi därhän idag. Känns som en karusell man bara vill hoppa av.

Ha en fin söndag, oavsett väder.

en underlig tid....

När allting ställs på ända och ingen känner igen sig. Allt är förändrat, nästan över en natt, detta som ingen trodde skulle hända. Fortfarande förbryllande. Vad hände? Vad händer! Vad kommer att hända? Ja, frågorna är många men svaren är få och ibland helt obegripliga. 
Hur ska det gå för Sverige och omvärlden??

Men det gäller att se positivt, att se ljuset.
Jag/vi, mannen och jag har det bra. Vi har en bostad och mat på bordet varje dag. Samma gäller för våra nära och kära. Vi kan unna oss lite vardagslyx om vi vill. Varför ta ut det värsta i förväg, vi måste tro på att allt kommer att lösa sig och att det kommer något bra ut ur detta.

Vår fyrfoting tar lätt på livet och njuter av varje dag, varje minut och varje sekund. Tror man kan sammanfatta det med ett ord, BORTSKÄMD. Men, ok låt vara så då. 

Av meterologer och annat kunnigt folk har jag fått veta att det vackra och varma vårvädret nu tänker lämna oss igen. Därför blir det, för min del, en dag i trädgården och/eller uterummet tillsammans med en bok. Har liksom lagt pusslet åt sidan ett tag nu. Var sak har ju sin tid så att säga, så nu har jag återgått till mina böcker.

Först blir det lite pyssel i köket.

Ha en fin söndag ni också. Titta in i morgon.

jag styrs av ljuset.....

Jag har kommit på att jag styrs av ljuset. Varje morgon när dagen börjar gry, då rycker det lite i ögonen på undertecknad. Dags att vakna och kliva upp. Inte bara ljuset som styr mitt vaknande nu, nä fåglarna också. Varje tidig morgon de senaste dagarna har jag vaknat av koltrastens sång. Måste erkänna att det gör mig på gott humör. Djuren bryr sig inte om Corna, de fortsätter sitt liv som de gjort i urminnes tider.
Eller??

Innefattas djuren också av närhetsrestriktionerna ??

En ensam fiskmås simmade runt i vår annars så välbesökta fågeldamm i vårt område.  Såg lite ensam och övergiven ut. Tillhörde han kanske riskgruppen?

Lite längre bort på min tidiga morgonpromenad satt en ensam duva högt upp i ett träd.

Här i parken brukar det finnas gott om kuttrande duvor, både till glädje och förtret.

Denna morgon, en ensam!

Idag fortsätter jag mitt ensamma liv och lit innestängda liv med bland annat en bra bok i trädgården. 

Virituell kram till er alla. Stanna hemma och gör något mysigt.

ett sista farväl

En tanke till de som idag tar ett sista farväl av sin pappa och nära anhörig.
På grund av den situation som råder i samhället just nu har vi valt att ta farväl på distans.
Naturligtvis finns våra tankar med er denna sorgens dag.

växtblindhet

Som stadsbor vistas vi allt mindre i skog och natur och har därför allt mindre uppfattning om växters betydelse för oss och hela systemet. Det är detta som kallas för växtblindhet. 
Nu i dessa "utegångsförbuds" tider blir det än mindre natur och skogsvistelser. Eller kanske fler, vad vet jag. Det jag vet är att jag själv är mycket dålig på att åtnjuta detta vackra som skogen erbjuder, framför allt nu på våren, trots att jag har så nära till flera vackra naturområden.

Min tidiga morgonpromenad i mitt närområde idag skulle ge några nya bilder till min samling, men tyvärr hade jag missat att kolla batterinivån på kameran så det fick duga med telefonens kamera denna gång.

Sakta vaknar staden till liv. Det blir en vacker dag idag. Våren är här.

Två år har gått.......

Det har nu gått två år sedan vi skildes från vår fina häst Daddy. Han köptes för att va ett stöd åt vår svårt skadade fölunge som tvingats leva utan sin mamma (pga de skador han hade). Så bra han skötte sin uppgift, han fostrade och uppfostrade och lärde den lille hur det ska fungera i en hästflock.

För två år sedan, när den "lille" börjat sin utbildning och träning fanns inte längre behovet av Daddys tjänster. Dessutom stod han nu ensam på gården. Vi tog då beslutet att han skulle få återvända dit vi en gång köpt honom från.

Den 24 mars 2018 gick transporten tillbaka till hans gamla hem.

Jag hoppas, tror och vet att killen nu är lika älskad och behövd som han var hos oss.

Vi kommer alltid minnas honom och alltid vara tacksamma över hans insats.

Daddy var också en fin ridkompis åt bland andra Elin som här tar en barbackatur i hagen bredvid "lillen" som ju också måste lära sig va ensam.

historia

Grabbarna spelar poker och kvällen blir sen, och det blir kanske lite för mycket av det goda.
- Jag tror jag måste gå hem, innan jag blir alldeles för berusad, sa Karsten till slut.
Tore förvånat:
-Men Karsten, du är ju redan hemma

vattnets dag

Visst kan man tycka att vi fått mer än tillräckligt med vatten detta år, men medge att det är både vackert och mäktigt. Vatten är ju också livsviktigt, det vet vi ju alla. Låt naturen sköta sitt, det blir nog bäst så.
Det är vattnets dag idag.

Igår var det dags att pumpa cyklarna och ta en första korta tur på mycket länge. Det blev inte så långt men det var skönt och uppiggande.

Idag är en annan dag och den ska mannen och jag ägna åt MORD. Ja, inte så farligt som det låter, det blir mord i bokform och TV-form.

Eftersom solen skiner och värmer så gott nu så har vår fina fyrfoting Brutus lämnat sänghalmen för en stunds avkoppling i solgasset.

Han har fått ut både filt på trädäcket och dyna i stolen, men vill inte visa att att han är en riktig diva.

Av hans blick att döma vill han helst att jag lämnar platsen så han åter kan inta favoritställning.

 Det sägs ju att blickar kan säga mer än ord.....visst är det så.

ha det fint i solen. 
Kika gärna in här på bloggen i morgon så kanske jag knåpat ihop någon historia

nu stiger kvicksilvret.....

Vi, mannen och jag, är VERKLIGEN glada och nöjda över vårt uterum. Här kan vi sitta och ha det gott stora delar av året. Igår visade termometer på hela 28 grader. Inte illa. Tror inte det blir sämre idag.

Så är det då, äntligen, vårdagsjämning. Natt och dag lika långa. Snart är det också sommartid. Det borde vara en ljuvlig tid...om det nu inte va för den här Corona pandemin. Men bara att gilla läget och hålla sig så gott det nu går i sin 70-plus karantän.

Än är det tidig morgon här på Casa Prelat. Vi får väl se vad dagen kommer att medföra.

Önskar er alla en riktigt fin lördag och gå ut, om ni kan och vågar och njut av sol, värme och vår.

nu kommer solen......

Möjligen har min dator drabbats av Corona idag, för inga bilder gick att ladda upp och inget internet tillgängligt. Det får väl funka utan bilder då.

Om man ska tro metereologerna kommer solen och med den lite behövlig värme nu till helgen. Hur länge den stannar är väl en annan fråga, men man får ju va glad så länge det varar.

Värre ser det ut på "Corona-fronten", här syns inte mycket ljusglimtar om man får tro det som rapporteras i media.

Sorgligt nog har mannen och jag bestämt oss för att ställa in vår spelkväll på lördag. Synd. Det är annars ett tillfälle vi längtat efter. 

Att dokumentera sin /min vardag är inte så inspirerande just nu. Allt (det mesta i vart fall) handlar om Corona.

Deklarationstid är det också. Numera går det, för de flesta, att göra detta digitalt och mycket enkelt. Så är det för mig nu sen jag inte längre driver någon verksamhet.
Deklarationen är påskriven och klar. Nu väntar jag bara på slantarna, det blir några få hundralappar extra i portmonän.

Infodemi

Via sociala medier matas vi ständigt av all sköns info och uppmaningar. 
Inte sällan får vi en felaktig spridning och så kallad felaktig info= infodemi.
I morse utgick det propåer om ransonering av receptfria läkemedel, dessa skulle enligt uppgiftslämnaren va i det närmaste slut. Då jag trotsade rekomenderade utegångsrestriktioner genom att bege mig till vår lokala livsmedelsaffär, för att inhandla lite mjök och margarin,  fann jag där ett ganska hyffsat lager av dessa läkemedel.
Däremot fanns inte ett spår av ost.........
Vi får nog sansa oss och ta dagen som den kommer utan att för den skull ta allt för stora hälsorisker.
Kanske ska vi tänka lite mer på de som VERKLIGEN är behov av både livsmedel, läkemedel och inte minst läkarvård. 
Hörde på TV idag att, tror det va ett Judolag som trotsade rekomendationer och fortsatte träning med motivering att han va inte rädd. Nä, men han/de kanske smittar andra rädda och helt oskyldiga människor. Detta agerande tycker jag är högst oförsvarbart och egoistiskt.

Tänk även på andra!

inget är sig likt......

En vecka har han varit borta. Saknar honom, naturligtvis. Ännu hörs hans tassande steg och ännu väljer vi att inte säga vissa ord och meningar för att inte störa hans sömn som han så väl behövde.
Hans "promenadkompisar" frågar nu efter honom och fåglarna i dammen får nu inte längre något bröd och andra fågelgodsaker eftersom vi inte längre promenerar just där. 

Vardagen är på många andra sätt så olik det vi tidigare kallade normalt.
Tomma hyllor i affären, utegångsrestiktioner, framför allt för äldre, inställda arrangemang av många skilda slag, stängda gränser och utbildningar på distans. 
Sjukvårdspersonal som går på knäna. Var ska detta sluta? Vi kan bara rätta oss i leden och hoppas på det bästa.
Det ska va lätt att leva, så är det verkligen inte just nu. Livet är liksom tillfälligt ut funktion.

Undantagstillstånd.

Sverige stänger ner!
Undantagstillstånd råder. Skolor stängs, resor avråds, arbete bör skötas hemifrån, samlingar förbjuds, situtionen piskas upp på sociala medier, skräckcenarier utspelas och det hamstras och bunkras för fullt.
Jag tror verkligen INTE det behövs bunkras toalettpapper. Måste väl finnas andra varor som i sådant fall vore mer sårbara. Nu tror jag inte det behöver hamstras någonting, ett lagom förråd räcker. Med lagom menar jag då förnödenheter till två, max tre veckor.
Jag är själv glad för att handla på mig, men hamstrat har jag inte gjort. Det är också lite osolidariskt. Äldre som kan ha svårigheter både med att ta sig till affär och att bära blir i många fall utan. Skärpning!

Min egen förening har efter ett beslut vi tog i går ställt in styrelsemöte, kafferep och medlemsmöte under hela Mars månad.
Det förutan har jag och min väninna beslutat avboka två redan bokade resor. Bättre tur till hösten kanske.

Trots att jag hörde på radio igår att "gamlingar" över 70 år inte bör gå ut alls ämnar jag idag bege mig till stan med mannen för lite shoping. Inte hamstring utan shoping till vår svåger så som vi alltid gör.

All respekt för det som händer, men vi måste fortsätta att leva.

historia

Två kompisar samtalar med varandra ute på sin promenad.
- Vet du vad jag hörde på radion i morse.
- Nä, det vet jag inte
- Jo att jorden skulle förintas.
- Så hemskt. Men lilla du det förstår du väl att det inte kan gälla i Sverige.

nu stänger Sverige

Någon resa för min del blir det inte av. Två bokade resor blir nu inställda, en resa i April och en i Juni. 
Vi får nu hålla oss i Sverige, inom gränserna. Inte gör det mig så mycket, hälsan är ju trots allt viktigare. Corona är här för att stanna. 

Allt som ofta kommer det till en del nya ord....
vårt nyaste ord är CORONA, det känner väl alla till nu.

Utanför mitt fönster syns en vacker vårdag, men det varnas för både regn och starka vindar under denna söndag. Får väl stanna inne då.

Eftermiddagen ska bjuda på våfflor med goda tillbehör. Son och sonhustru kommer över och gör oss sällskap. Så trevligt. 
Nu bor vi så nära att det är mycket lättare att träffas så lite spontant.

Huset känns tomt och aingen öde nu när en familjemedlem, hunden, inte längre finns med oss.
Allt sociala djurliv vilar nu på katten. Han får nu berika oss med sin närhet.

Söndag på er.....lev den hur det bäst passar er

annorlunda lördag......

Nu är vi utan hund. Endast katten tassar runt i lägenheten, och även han känner av att något är annorlunda.
Vi har plockat undan det mesta som påminner om hundarna, nu är det bara att gå vidare.

Denna kalla och soliga men vackra lördag blir det en ensam promenad till dammarna för att mata fåglarna så som vi brukade göra när hundarna fanns.

Sen är ju det stora samtalsämnet Coronaviruset, så klart. Här i våra livsmedelsaffärer på orten, gapar många hyllor tomma nu. Det hamstras för fullt. Vi har valt att inte följa den strömmen. Många tycks va rädda för att bli satta i karantän. Jag vill tro och hoppas att så inte blir fallet. Men visst känns det hela oroligt och skrämmande. Men jag tror att Coronaviruset har kommit för att stanna. Det är nog försent att tänka " det händer aldrig mig".



Ha en skön helg ni som är lediga.......

In memoriam

 Han föddes en lagom varm sensommarnatt för snart 10 år sedan. Han kom helt oväntat och chockartat.
Han föddes i en syskoskara på fem, om jag minns rätt. Kanske var han den största och "fetaste" i hela kullen. Hans enorma matintresse var väckt.
Som alla små djurbarn var dom alla bedårande att se på. Att han skulle stanna hos oss var snart bestämt.
Efter en Tele2 reklam som vid tillfället visades på TV fick han namnet Frank.

Snart växte han upp till en pigg och alert hund som gillade att va ute, va med familjen och att ha skoj.

Att sitta en stund i hammocken va inte så fel.

Att åka till havet med bästa kompisen och livets mentor för att ta ett dopp var både roligt, spännande och intressant.

Här en riktig familjebild. Mamma Elsa och bästa kompisen Charlie, då känns det tryggt. Fokus ligger visst på olika håll.

Så blev han då sjuk. En stor böld växte oroande fort mitt på huvudet. Veterinär bedömde att den skulle åtgärdas akut, och så blev det. Vad som orsakade bölden/svulsten har vi inte fått klarhet i. Kanske var det den som allt sen dess "spökat" och bidragit till hans personlighetsförändring.

I onsdags den 11 mars tog vi så farväl av våra käre familjemedlem. Med både somatisika och neurologisk ohälsa fanns bara ett alternativ.


Vi kommer alltid att minnas honom som den glada och positiva hund han var en gång.

Du har gett oss så mycket glädje Frank.

historia

Vid ett väckelsemöte på offentlig plats i ens skotsk stad lät predikanten, en engelsman, sin hatt gå runt som kollektbössa bland åhörarna. När den kom tillbaka tittade han i den, knäppte sina händer och sa: 
- Tack gode gud, för att jag åtminstone fick tillbaka hatten.

Ja, det är väl bra med de..........

Ska det behövas. Att ha en särskild kvinnodag kan jag tycka inte skulle behövas. OK att det kanske behövdes år 1910 då den instiftades, men nu.....

Har vi verkligen inte kommit längre med jämnställdheten??

Släpper detta här och nu.

Arlövs Revyn bjöd på skrattfest, sin vana trogen. Den gästade vi igår tillsammans med våra vänner och radarpar. Rappt, roligt och igenkännane. Vill tacka ALLA som under så många år spridit glädje till så många människor. Nu är den eran förbi och sista föreställningen kommer att spelas lite senare i vår.

Vi avslutade kvällen med pizza så mäktig att det var snodd på att knäppa upp byxorna och att magen skulle spricka. Gott, men som vanligt allt för mätta när vi tog oss hem och kastade oss på soffan.

Det är ju också varit Mello-final. Vad säga om detta?? Vinnande bidrag var inget bidrag som vi röstade på. måste nog ändå erkänna att några andra bidrag var ganska bra och rent av något riktigt bra. Nu röstade ju inte vi så vi får väl skylla oss själva och har därmed ingen rätt att klaga.

Vi kommer idag att fortsätt på kalastemat. Det blir födelsedagskalas * tre idag.

Tänk så bra vi har det, bara kalas efter kalas.

Ni som inte ska på kalas idag får väl försöka göra lite kalasstämning själva. Om ni vill så syns vi här på bloggen i morgon.

lördag igen......

Det blir inget firande med punchrulle idag. Gillar INTE punchrullar.
Nä idag blir det Arlövs revyn. Lite sorgligt att det är sista året. Har varit på de flesta och kommer sakna detta årliga evenemang. Saknar också Granbackekväll, synd att det också är borta.

Vårtecken, ja redan blommar påskliljorna hos oss. Allt för tidigt tycker jag.
Inte väder att va ute och njuta av vårblommorna.
Ser att grannarna nu börjar få lite kli i trädgårdsfingrarna. Det bärs jord, blomlådor och även lite vårblommor faktiskt. Lite tidigt än om ni frågar mig.

I veckan var jag, ja även mannen, ute på promenad med denna unge man. Han har vuxit till sig rejält och är snart en mycket välartad och fin gentleman. Lite ungdoms-spratt finns det ännu kvar, men det är väl sådant som hör ungdomen till.

Nu lämnar jag bloggen för idag. Det är dags för andra frukosten, och den vill man ju inte missa. 
Jag kankse tittar in här igen i morgon. Gör du??

de går så länge som de går..........

Besiktning igår! Inte godkänd! Gamla Grålle hade visst problem med en stötdämpare och denne behöver bytas ut. Jag måste nog ändå va nöjd med Grålle. Gått igenom sex år i rad utan anmärkning, förr eller senare kommer något fel.  Bara att ta nya tag.

Vädret är ju inget att prata om, det ser ju lika dant ut som det gjort i tre månader, minst.
Nä, får väl koncentrera mig på handlingarna till dagens möte med kommunen. Känns som det blir ett späckat program denna gång.

Var iväg till affären tidigt i morse och där lyste skräcken av faran för Coronaviruset tydligt. Många tomma hyllor. Hamstring! Är detta verkligen nödvändigt!!
Torrvaror, handsprit och klorin snart en bristvara och omöjligt att få tag på.
Själv tar jag det lugnt, men med försiktighet.
Tror det räcker långt att låta förnuftet råda.

Nu något trevligare.....
Idag firar Smålänningarna visst "första tossdan i mass"   Grattis!

en vanlig tisdag

För mig betyder en vanlig tisdag, en dag på föreningen med kontorsarbete och kafferep.
Denna tisdag är mandelkubbens dag men någon sådan har det inte blivit. Blir ingen hemma iheller.
Nä, kubben är utbytt mot ett smarrigt wienerbröd. Wienerkam. Både mannen och jag kan verkligen tåla dessa.

Annars har det inte hänt så värst mycket att rapportera om. Jag och några kompisar har planerat vår resa, om den nu blir av pga Corona, men det är ju inte förrän i Juni så det har kanske stillat sig lite då.

Har jag blivit åldersfixerad?? Nä, jag tror inte det, men visst känner jag att jag gärna umgås med personer i min egen ålder. Vi har så otroligt mycket att prata om och kring. Så många  igenkännande samtal det blir. Vi kan sitta en hel lång eftermiddag och prata och diskutera allt, de mest skilda slag. Man behöver varken bli eller ha tråkigt bara för att man uppnår pensionsåldern. Vår grupp har i vart fall oerhört roligt.

Nä, nu väntar stekt fläsk, potatis och löksås på att bli uppätit.

historia

Gubben och gumman var ute och bilade. När de kom till en korsväg, där signalen lyste rött körde gubben rätt ut i korsningen. En polis som såg detta stoppade gubben och påpekade för honom att han kört mot rött ljus.
- Nej, det gjorde jag inte , fräste gubben.
- Det gjorde du visst sa polisen.
Gubben stod envist fast vid sin åsikt. 
Till slut vevade gumman ner rutan och sa:
- Det är ingen idé att diskutera med min man när han har druckit sprit.

vårvinter......

Är det vårmånaderna som börjar med Mars? Vet inte riktigt, men det låter ju troligt. Vad vädret anbelangar finns kanske en del att önska, men det kunde varit värre.

Denna söndag är jag sittandes framför TV:n mesta delen av dagen. Det är, enligt tradition, vasalopps söndag idag. Nästan det enda idrottsprogram jag  tittar på. 

Kom upp lite sent idag, inte för att jag sov så gott utan snarare tvärt om. Sovit dåligt hela natten och när det var dags för vasastarten sov jag så sött. Nåja femton minuter över åtta var jag på plats i soffan. 

I går gjorde vi som så många andra, satt bänkade framför Mello. Men, denna gång var det riktigt mysigt. Massor av " känna igen" för oss lite till åren komna. Enligt mannen och mig det bästa Mello vi sett.

På tal om väder så vill jag bara visa att 2017,  detta datum var det inte heller så ljuvligt. Det hade regnat länge och våra hästhagar var riktiga dypölar.

Här fick hästarna klaffsa ut så gått de kunde. Inte tyckte det var så kul, men det fungerade trots allt. Hagarna repar sig ju trots allt ganska så bra även om en del "sår" aldrig läkte.
Nä, vi får nog ta vädret som det kommer.

Igår var det som bekant skottdagen, med allt vad det nu innebär. Frieri och annat.
Ett par jag flyktigt känner gifte sig på Gotland igår, Drop In. Där bjöd kyrkan på Präst, musiken, bubbel och tårta. Inte illa.

Nä, nu blir det mera Vasalopp!