Svart tunna med syfte på Whiskey

Bildkvalite´n är tyvärr inte den bästa. Bilden är tagen från ledvolten på Klampenborg. Barre såg alltid bra och laddad ut men verkligheten var något annat

Inte ens namnet gav honom rättvisa. Han såg mer ut som en vinthund än som en svart tunna, tillika var han brun. Lite av gasell eller vinthund över honom.

Black Barrel eller Barre som han kallades till vardags var inte alltid så lätt att handskas med. Inte för att han var aggressiv eller elak utan mer för att han inte var som andra, jag skulle vilja beteckna honom som onormal.

Vilken annan häst blir så rädd för lite sårspray att han slår sönder delar av boxinredningen och är på håret när att skada sig själv.
Vistades man i hans box, alltså samtidigt med honom , var det lätt hänt att man blev översprungen eller minst sparkad.
På träning jobbade han så fint att både ryttare och tränare var lyriska ochhelt övertygade om att nästa start vann han och inte bara vann utan även både lätt och stort. För kapacitet var alla övertygade om att han hade. Men ack så lurade vi blev, när tävlingsdagen kom och loppet var igång var han oftast först eller i tätklungan ända fram till målrakan då han saktade ner och snällt lät de andra passera.  I mål kom han ofta som sista eller åtminstånde bland de sista hästarna och inte ett uns trött.  Han tog ALDRIG ut sig ett lopp. Jag måste nog erkänna att det är den oärligaste häst vi haft.  Fast springa kunde han och springa gillade han bara det inte var i tävling.

Äta var också ett problem för denna herre. Han åt inte en tugga om någon rörde sig i stallet. Det skulle vara dödstyst och helst mörkt.

Han var inte alltid social mot andra hästar och fick därför gå i egen hage, vilket passade honom utmärkt. Han var inte mycket av ett flockdjur.

Hade han då inget positivt undrar du kanske.  Jodå det hade han. Han var oerhört snäll att rida och han var en gud att åka transport med. Stilla och lugnt stod han hela resan oavsett hur lång tid den tog.
Han var också vid ett eller var det två tillfällen varit först över mållinjen. Det var på Täby när pållen var två år. Sen kom han visst till insikt över att det där med tävling inte var för honom.

Vi har inte kvar Barre men han finns hos en familj inte långt från oss. De är super glada för honom och han är fortfarande bortskämd och har det hur gott som helst.

Bilden är från ett träningstillfälle på Jägersro