Ser jag fel, eller?

När jag gick förbi rabatten i morse tyckte jag mig se något grönt sticka upp där bland alla vissnade höstlöv. Kunde detta vara möjligt. Är det verkligen ett vårtecken?

Jag vet ju mycket väl att jag/vi bor i söder, faktiskt så långt söderut man kan komma (nästan). Här kommer alltid vårtecknen tidigt men jag kände ändå på något vis att jag ännu inte var beredd på detta. Imorgon, om vädret tillåter, ska jag väl ta mig en tur i trädgården och leta efter fler vårtecken.

För övrigt har vädret varit högst skiftande idag. Tror de flesta vädersituationer har varit framme idag. Allt från sol och vindstilla till iskallt piskande regn i hård vind.

Mannen och jag har försökt vara till lite lite hjälp hos son och sonhustru idag som flyttar sin affär till andra lokaler.

Tyvärr var inte den "nya" lokalen i inflyttningsbart skick som utlovats. Det saknades en hel del. Nåja det är ju bara att gilla läget och göra så bra det går åt situationen.

Lite skakigt just nu men det kommer bli toppenbra.

Det var en gång.....

När man sitter så där och bläddrar bland papper, foto, brev, anteckningar och annat som jag har gjort de senaste dagarna, är det lätt att man fångas av något som får en att stanna upp och i tanken flytta tillbaka i tiden. 

Just gamla foto är så kul att titta på, minnas tillbaka och faktiskt inse hur mycket man hunnit med genom åren som gått.

Visst hände det att vi tog med barnen ut på lite sportliga aktiviteter. I sanningens namn är vi väl inte någon sportig familj, men delar av familjen tycker det är ganska kul med lite bangolf eller minigolf så där emellanåt. Några av oss är väl lite sämre förlorare än andra förstås.

 Bilderna är ganska exakt trettio år gamla och dessutom tagna med en förmodligen mycket dålig kamera av en minst lika dålig fotograf. Tur att motiven var fina i vart fall.

Jodå, man såg faktiskt ut så där vid den aktuella tiden.

Hawaiiskjorta, tubsockor och seglarskor var inget ovanligt alls. Tvärt om.

Ovan är det bangolfen i Malmö Folkets park som gästas. För övrigt Sveriges äldsta folkpark för er som inte visste.

Vi höll ju oss inte bara hemma vid om ni trodde det. Nä nä, Här gästspelas det på Drottningholms minigolfbana.

Det är ingen orättvis fördelning av klubbor om ni skulle tro så. Tror nog att det fotografen som behöver ha tillfällig klubbvakt.

Kan väl tillägga att jag själv inte har något bollsinne att tala om, därför gör jag inte det heller. Dock stod jag vid denna bana och skämtade inför några Stockholmare att det var väl ingen konst att slå bollen direkt i.

Jag fattade min klubba, la bollen på plats, siktade och sköt......raka vägen in, igenom huset och så i den lilla koppen på baksidan!

Undrar vem som blev mest förvånade......tror jag tveklöst vet svaret JAG!

mysfaktor på hög nivå

Att städa, plocka och röja  är ganska tråkiga uppgifter, åtminstone som jag tycker. Det är just vad jag håller på med dessa dagar, alltså så länge jag orkar hålla inspirationen och motivation vid liv. Nu har jag hållit på i dagarna två så idag bestämde jag mig för att jag skulle belönas. 

Belöning kan ske på så många olika sätt.

Belöningen för mig blev lite smågodis....lite är kanske ett understatement. Det blev 1,5 kilo. Jo då du läste rätt 1500 gram. 

Eftersom mannen och jag har olika smak vad gäller smågodis  gäller det ju att tillgodose allas behov och önskningar.

Där försvann nyårslöftet!

en sån dag idag.....

Regnet piskar mot rutan och vinden tjuter.

Hästar står i stallet och mumsar på sitt goda hö och har gjort så hela dagen.

Hundarna är badade och får gå ut så lite som möjligt idag.

Själv ligger jag inte på latsidan bara för den saken.

Nä, idag har jag gjort nytta, tycker jag själv i vart fall.

Inget märkvärdigt men det hjälper ju allt lite.

En utrensning i mitt arbetsrum har hamnat på den prioriterade listan över sånt som bör göras (som inte behöver väntas med eftersom det aldrig kommer till nytta mer)

Idag blev det en del CD-skivor, både oanvända och även sådana med innehåll som fick lämna detta hem.

cirka 60 styck totalt varav 20 talet oanvända.
Men vem använder sådana idag...och till vad. De känns lite omoderna och gammalmodiga.

Nä, bort med skräpet. Fast mannen tyckte att jag kunde spara dem...man vet ju aldrig.

Dumt egentligen att fråga honom till råds om jag ändå inte bryr mig om hans råd. Men, sån är jag.

Nu var det ju förvisso inte bara att kasta i kassar och papperskorg. Den manövern tar ju inte så många sekunder.

Nä, först skulle alla skivorna gås igenom och användbart material och innehåll fördes över till min externa hårddisk.

Nu är det ytterligare ca 1500 bilder där, varav massor är kopior eftersom jag inte orkade gå igenom dem 

( eller delar av dem) idag. Får bli vid annat tillfälle eller inte alls (lutar åt det sistnämnda)

Enkel middag idag...enklare än färdigköpt ärtsoppa till mannen och blodkorv till mig kan det väl inte bli.

Jo jag har kanske nämnt det tidigare....jag är allt lite konstig. Gillar blodkorv. Är det verkligen fler än jag som gillar detta??

vi grattar en åtta åring

Mars 1988 fyllde denna gentleman åtta år.

Det skulle som sig bör firas.

I hyrstallet som vi vid tidpunkten stod i var det lika självklart att Cabelleros skulle firas.

Cabbe var mycket omtyckt och av hans fullblodsnerver syntes inte mycket så länge han var i stallet. Här var han lugn som en filbunke och var med på allt.

Bästa sättet att fira en häst är väl med frukt och grönt. Äpple och morotstårta blev det till pållen och hans "gäster" fick gräddtårta.

Stallets ägare, som här syns på bilden, var djupt förälskad ( i hästen förstås något annat känner i vart fall inte vi till)

Eftersom stallet hade en större öppen plats dukades det upp med halmbalar och annat för att både djur och människor skulle kunna äta gott och trivas.

Självklart gick födelsedagsbarnet runt som han ville i stallet. Helt lös och ledig.

Nu var det ju inga större problem eftersom han gillade både sällskap och godsaker. han stannade helt enkelt hos gästerna och lät sig väl smakas samtidigt som han insöp alla superlativ som sades om honom.

Cabbe var en häst som jag nog kommer minnas länge, ja hela livet.
Snäll, ärlig men med sting i steget när det behövdes.

Jag kan bara gott säga om denna häst.
En gentleman i allt.

På banan gjorde han 34 lopp och tjänade strax 

under 90000 kr.

Hyfsat med den tidens pengavärde.

ett riktigt slagsmål...

Två av våra ungtuppar kom visst inte riktigt överens i morse.

När jag tittade ut genom fönstret stod de där, kam mot kam, näbb mot näbb. Fjädrarna rök när de våldsamt kastade sig mot varandra. Båda med utspärrad halsman.

Så kom en tredje tupp som visst inte ville medla utan snarare delta i bataljen. Men, efter bara en kort stund hoppade han på raska fötter därifrån. Visst ett otrevligt gäng han hamnat bland. Ingen förståelse alls för lite sällskap i leken.

Den mindre av antagonisterna fick ett stadigt tag om fiendens kam och vägrade släppa. Såg ett tag ganska otäckt ut (har sett efteråt att det blev ett rejält hugg som utdelats).

Striden gick vidare in mot och in i hönshuset och där försvann min möjlighet att följa kampen.

Nu kanske ni tycker att jag är en hjärtlös person som inte ger mig ut och skiljer slagskämparna åt. Kan så vara...men det är lite av naturens gång med att visa muskler för att imponera på det täcka könet.

Jag kan meddela att jag en stund senare såg båda tupparna med vars en höna, fridfullt promenera på gårdsplanen för att leta efter godsaker.

Men men...om blickar kunnat döda!

månadens sista måndag

Nu har vi kommit till månadens sista måndag.
Det är dags för en riktigt riktigt dålig historia, om man nu ens kan  kalla den för historia.

Tyvärr, den är här.

Du är inte tvungen att läsa den, hoppa över och återkom till min blogg i morgon då är det garanterat historiefritt.

Lars Ström tog en tur med sin nya elbil.
Plötsligt fick han sladd, tappade kontakten med vägen och slog en volt......

söndag....igen

Dimman ligger tät, luften är fuktig och tung. Temperaturen står på plus och snön börja på sina ställen sakta men säkert försvinna bort.

Har vintern släppt sitt grepp bara tillfälligt eller har vintern gett upp?

Ja, det är väl frågan många ställer sig just nu här nere i syd.

Denna söndag kommer jag att spendera inomhus, mest framför datorn. Lite scanning och katalogisering av en del bilder skulle vara fint att få gjort idag. Sen blir det nog lite historia, historia i form av släktforskning. Har faktiskt inte ännu bestämt mig för om jag är så intresserad av det som har varit...men kanske lite ändå.

Tv kommer säkert att erbjuda en del gammal skåpmat att slötitta på om det skulle kännas intressant.

Sen finns det ju två nyinköpta pussel, ett 650 bitars och ett 1000 bitars, att försöka lösa.

Blir det riktigt illa kan det kanske bli ett parti kort med mannen. Men guud förbjuda att det ska bli såå illa att det alternativet måste tas till. Vill inte spela med mannen han bara vinner och vinner. Han har ett fotografiskt minne för kort och kan så gott som alltid hålla koll på alla kort som gått ut.

Brasan ska tändas så våra båda nybadade hundar kan ligga och slappa där. Det gillas (kanske mest av Charley).

Jo, så kan det vara att ha för mycket ledig tid!

två hål i väggen....

Ja, är det verkligen allt som behövs?
Nää, riktigt så enkelt är det ju inte. Själv tycker jag att det är så svårt att förstå hur något som varken syn eller som går att ta på är så viktigt och nödvändigt.  Mannen här hemma säger att det visst går att ta på.....prova själv brukar han säga. 
Men ändå.....
Jag pratar om elen!
Det är elens dag idag så den bör väl uppmärksammas.

Utan den skulle våra liv se totalt annorlunda ut, knappt tänkbart.
Jag hade t.ex inte kunnat blogga här just nu, och ni hade aldrig fått veta vilka konstiga och ibland galna tankar som vandrar runt i mitt huvud.

Elen är något vi tar för givet och som ställer till så mycket oreda, och faktiskt rent av kaos när den av någon anledning är bort. Vi blir helt lamslagna.

Elen är ju också en kostnad att räkna med.
Att spara lite på vår elförbrukning gynnar oss alla i längden....inte bara vår egna plånbok.

Att bara kunna trycka på en knapp......det är magi

kallt men vackert

Kallt, dimmigt så man knappt kan se handen framför sig men så in i baljan vackert.

Ja så går det att beskriva morgonen här hos oss.

Trots dimman är det oerhört vackert.

Jag känner att jag vill ta med hundarna och ge mig ut på en härlig promenad. Så fick det också bli 

( som de flesta morgnar faktiskt)

Rimfrost i träden gör det inte sämre. När det är så här kan jag verkligen gilla vintern.

Inte en rörelse i ens de tunnaste grenarna.

VINDSTILLA!

Cross och Vesper trivs också som det verkar. Tuggar på sitt hö eller stannar upp och ställer sig i solen och njuter, förmodligen både av solen och den höga fina luften.

Kanske också av att de båda är bästa kompisar.

Det är inga stora mängder snö som kommit här hos oss men det ger ändå ett litet täcke och det räcker för att allt ska kännas ljusare och fräschare.

Gud vad vi har det bra!

fredagsmys

Fredag....och det är dessutom vinets dag.
Passar kanske bra så här en fredag. 

Ett glas vin efter en lång arbetsvecka. 

Jo för mig och mannen är det inga långa veckor. Tiden rusar iväg. Men, det kanske ändå kan bli ett glas vin till kvällen. Vi får väl se.

krama varandra

Det är en viktig dag idag. Det är KRAMENS DAG.

Kramen fyller för vissa kulturer en stor funktion vid t.ex hälsning. Det har ju blivit allt vanligare även i vår kultur att alla kramas, oavsett kön, när vi möts.
Kramar kan även ge tröst och varför inte nu dessa dagar när kölden är bister då ger kramen kanske lite värme.

Idag tycker jag att vi alla går ut och kramas lite mer.

tankarna går baklänges

Vi har ju inte alltid haft fullblod och galoppörer. Det fanns en tid då vi bland annat hade travare. Också en rolig tid med så underbart snälla hästar. Oftast lugna, trygga och förståndiga. Med dessa reste vi båt över till grannlandet Danmark och tävlade. 

Inte var vi oroliga för båtturen och den tid som hästarna stod ensamma i sina släp på båten. Här var det inte tillåtet att vistas så det var väl bara att gilla läget. 

Idag, med våra fullblod skulle jag inte göra en sådan resa. 

Jag lovar.

En av våra hästar hette Carmencita Dream (bild) och var väl inte ens den tidens stjärna. Om jag nu ska va riktigt ärlig så var hon inte bra. Tränade gjorde hon bra och fullt godkänt men när det kom till tävling svalnade hennes intresse betänkligt.

Kändes nog lite som allt då gick baklänges.

Nä, hon fick sluta att kuta runt på våra tävlingsbanor och i stället göra, ja, nästan ingenting. Det gillade hon.

Hon var genomsnäll med ett härligt temperament som gjorde att hon var lätt att handskas med för de flesta. Såg bra ut och anpassade sig fint i flocken.

Minns henne med ett leende.

tidig tisdagsmorgon

Jag vill vänta. 

Jag vill inte stiga upp, men jag måste.

Det är heldagsaktivitet som gäller idag. Först styrelsemöte i Lund sen träff med min förening på eftermiddagen. Utanför är det kallt, blåsigt och faktiskt ogästvänligt. 

Jag vill inte.

Hundarna däremot...de vill, ut och springa. De har ännu ingen aning om hur jävla kallt det är. 

Jag märker först nu att det ännu är allt för mörkt på morgonen vid den tidpunkt jag/vi tidigare klivit upp och stuckit iväg till våra jobb.
Nu är det annorlunda. Vi har sovmorgon precis när vi vill och det utnyttjar vi. Idag ringde klockan och jag fick med egna ögon se hur taskigt det är att tvingas upp.

Nu är jag ju uppe så då är det bara att traska ner i köket, sätta på te, göra i ordning en hård knäckemacka med ost och sen är det klart. Klart att möta dagen.

början på veckan

Måndag igen.
Ny arbetsvecka och många börjar redan längta mot nästa helg eller ledighet.
Själv har jag knåpat lite med att ta fram en dålig historia och jag tror bestämt att jag lyckats.

Jag har för många år sedan faktiskt varit ormägare...jo det är faktiskt dagens sanning. Ägare till två helt ofarliga majsormar. Tyvärr rymde den ena, eller ska jag kanske säga att jag blev av med den ena i vårt hus. Oturligt nog var det just som vi var i färd med att flytta.....
Hoppas INTE att nya husägaren hittade ormen (om han/hon nu kanske inte gillade ormar)

Nåja, här kommer historien.......

Det var en gång två ormar som var i öknen. Plötsligt sa den ena:
- Du, är vi giftiga?
-Hur så? sa den andra ormen
- jag bet mig just på tungan.......

vintern fortsätter

Känns härligt.

Hög luft och gnistrande snö och elva minusgrader. 

Faktiskt skönt.
Igår kväll kunde man tydligt följa temperaturens fall. Från att vara minus ynka två grader sjönk temperaturen till hela åtta minusgrader på fyra km.
Jag frös faktiskt lite när vi begav oss hem efter en trevlig kväll på krogen tillsammans med vänner ( så måste jag ju nämna dem här eftersom jag vet att de läser min blogg varje dag)

Tänk så härligt det är att vi som bor på landet inte har mer än halvmilen till en riktigt bra byakrog med bra och god mat.

Igår serverades vi.......

Ett riktigt gott öl, i min smak alltså.

Kallt, ljust och gott.

Räk och laxtröra på kavring passade fint som förrätt.
Smakade bra, trots att jag numera inte är så förtjust i lax.

Svartvinbärssnaps till denna smakade inte helt fel enligt utsago från de som tog sådan

Fläskfile med rotsaker och riktigt riktigt god och krispig pommes. Svampsås som smakade underbart. 

( bad faktiskt krögaren att få en en gryta sås....ja naturligtvis på skoj)

Att avsluta måltiden på ett värdigt sätt kan vara kaffe och tårta..... så var det för oss. Inte bara en tårtbit utan två  tårtbitar lyckades vi trycka ner innan magen satte stopp på allvar.

En trevlig krog kväll var nu till ända och vi vände hemåt för lite te/kaffe och lite starkare drycker.

Idag blir det annat kul......
helgen har ju precis börjat.

tulpanens dag

Min favoritblomma.
Jo så är det.
Sen många många år tillbaka har jag ett så fint minne av tulpaner. Kanske var det där min kärlek till tulpaner började.

På min födelsedag, som inträffar den 1 januari, fick jag varje år en stor bukett gula dubbla tulpaner av en granne och nära vän till vår familj. Han lever inte längre men minnet av honom lever kvar och just tulpaner får mig att tänka extra på honom.

Det var inte gula tulpaner på vårt frukostbord idag, det fick bli röda den här gången. De är inte utslagna ännu men redan efter några timmar brukar de så vackert veckla ut sig.

Att njuta av vackra blommor gör ju inte frukosten sämre.

vinter när den är som bäst

Lätt snöfall, minus fyra grader och helt vindstilla. Så här vill jag ha min vinter. Det är skönt att promenera och hundarna blir inte smutsiga och kladdiga utan kan släppas in utan allt för mycket donande. Charley älskar sitt varma täcke och känns bara piggare och piggare för varje dag. Promenera med husse innebär ju också att det blir en och annan godbit under turen, vilket ju får kompensera det där med koppeltvång.

Frank går ju det mesta av promenaderna lös och kan på eget bevåg utforska omgivningarna, inom synkontakt med husse och matte förstås. Infinner sig direkt när det vankas godis ovetande om att det kanske blir några få bitar mer till Charley under promenadens helhet.

Idag blev det faktiskt två promenader. Vädret var så inbjudande att vi tyckte det var en bra idé att göra hundarna lyckliga med en extra tur. Jag kan lova att den uppskattades, även om dom i själva verket inte har en aning om ifall de gått en eller flera turer. Alla turer är som nya turer.

tjugonde Knut kör julen ut

Tack och hej då till nästa jul.
Jo så är det...julen har nu tackat för sig och lämnat hos här i mörkret. Vart tog den vägen egentligen? 

Den försvann ju så fort.
Nåja, själv är jag väl ganska glad över att den är förbi och allt återgått till det så kallade normala. Vad som nu kan räknas som normalt.

Normalt för mig  vid denna timma på dagen är i vart fall en titt på TV-nyheterna i någon form. Lite får man ju försöka hänga med.

Sen lite soffhäng innan hjärna och kropp måste ladda sina batterier till nästa dygn.

En trevlig kväll tillönskas.

fin vinterdag

Ett underbart vinterväder möttes jag av när jag äntligen fick upp de blå och tog mig ut på promenad med hundarna. Kallt javisst, och ordentligt halt på vägarna men tar man det lite försiktig går det oftast bra. Gissa om hundarna gillar detta. Helt upprymda och spralliga, som två unghundar. Det gäller även den "gamle", han springer på med glad och lycklig uppsyn och ser verkligen ut att trivas.

Hästarna inte sämre de men efter allt regnande är hagen på sin håll nu ganska bucklig och ojämn så de tar det lite lite lugnt. Det är vi tacksamma för så inga skador sker.

Cross är ju dräktig så där är vi kanske lite extra försiktiga.

Stundtals värmde solen på ganska så bra, då ställer de sig och solar. Vilar, sluter ögonen och tycks bara njuta.

Till och med ungtupparna har idag ställt sig i flockar och myst i solen.

Då har det fått råda vapenvila mellan dessa unga tuppar som när tillfälle ges gärna pucklar på varandra lite i striden om hönornas gunst.