Det är fredag. Veckan går mot helg och det mesta tycks gå med halvfart.
Vågar knappt uttrycka det, men de senaste tre nätterna har jag sovit.
Svaret kanske är Tyngdtäcke.
Solen skiner och det andas sommar.
Det finns ett ordspråk som lyder " Ingenting är så svårt för människan att uthärda som en tillvaro utan uppgifter och utan mål"
Så kan det kännas ibland, både med Corona-situationen och ibland med livet som pensionär.
Ja, kanske till och med med livet som människa
Så igår tog jag en tur in till torget och på en bänk i avskildhet, tillsammans med en väninna, blev det en mjukglass och en hel del småprat om de mest skilda slag.
Jag håller fortfarande på med mitt urtråkiga pussel från urminnes tider. Det går avancerat långsamt fram. Blir nog aldrig klart. Har lovat mig själv att jag lägger sista bitarna idag, sen raserar jag pusslet och tar ett nytt.
Så har ju mannen som bekant passat på att fylla år.
Det blev en mycket lyckad kväll trots avstånd. Nära och kära på plats och solen sken och värmde på bästa sätt.
En vacker bukett påminner om dagen
Ta vara på solen, värmen och dagen. Vi hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar