Så hade den då äntligen kommit, dagen som vi med stor spänning sett fram emot. Heman Cross, vår fina tvååring, skulle få möta de bästa tvååringarna. Han såg fin ut, laddad till tusen. Jag kan nog tro att jockey Dina Danekilde hade mycket att hålla i.
Det hade varit en lång dag innan det sent på eftermiddagen var dags för huvudloppet, ja ett av hela årets stora löpningar.
Kriteriet.
Här fanns vår älskling med.
Han var förvisso inte tippad bland de med pengachans men alla lopp ska ju som bekant ridas först.
Det var med spänning jag stod där utanför vid startboxarna när det var dags för ilastning. Det fick inte hända något i boxarna...
Bara han nu inte får för sig att vägra var kanske en tanka som kom upp i mitt huvud, inte för att han brukar krångla men man vet ju aldrig.
Ilastningen gick bra. Alla hästar på plats och så öppnades grindarna. Ganska bra ut.
Sen såg jag inte mer........
Då, ca 20 meter från startboxarna går denna svensken i backen. Snubblar eller vad som händer är oklart men där ligger jag. Rak lång på asfalten. Två värkande händer, två värkande knä och ett skadat revben. Kan inte tro att detta är sant. Folk kom snabbt fram och hjälpte mig upp och någon sprang iväg och letade upp mannen som ju naturligtvis kollade på loppet. Själv såg jag inte ett dugg av det som jag kommit för. Hemans stora dag.
Hur det gick för Heman? Jo efter en strålande insats med en del trafikproblem slutade han femma. Det blev en peng med hem. En stor prestation.
Så glada och lyckliga vi är att få ha en så fin häst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar