allt som vanligt igen.....

Idag vill jag minnas dessa två speciella hästar.
Mamman heter Cross a Lot och den lille parveln vid hennes sida är sonen Icecross, endast dygnet gammal. Året var 2014.

Första promenaden ute var alltid tillsammans med mamma och hästskötare. Så hade vi det med våra hästar.

Tyvärr finns ingen av dessa underbara pållar kvar i livet. Ödet ville annat. Minnet har vi kvar och där finns mycket att ösa ur.

En lång helg är nu till ända och vardagslivet börjar ta form igen.
Tänk om jag hade älskat att städa, då hade det roliga aldrig tagit slut!

Även om jag varken är pedant eller älskar städa måste det ändå bli gjort så där emellanåt.

Mina påskliljor får nog stå ännu några dagar, de är ännu så fina.

Jag tittar in här på bloggen en stund i morgon och hoppas du gör detsamma